Flamman "Dagbok kastar tvivel över våldtäktsmyten"

Ryska Posten "Dagbok kastar tvivel över våldtäktsmyten"



Utges av Tidningsföreningen Norrskensflamman UPA



 
  01.11.2007
  Bok
  ____________________________________
 
  Tysk dagbok 1945-46
  Vladimir Gelfand.
  Ersatz förlag, 2006. Översättning: Lars Wiklund.

 
 
 
 
 
 

Dagbok kastar tvivel över  våldtäktsmyten     
                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              
     
                                                                                                                           
                                                                                                                 Gelfand med okänd väninna.

Vladimir Gelfands Tysk dagbok 1945-46 är på många sätt märklig. Det är en ovanlig ögonvittnesskildring av Röda arméns befrielse av Polen och östra Tyskland. Eftersom det var förbjudet i Röda armén att föra dagbok – av säkerhetsskäl förmodligen – så har läsarna redan av det skälet anledning att vara tacksam mot den ukrainske löjtnanten Vladimir Gelfand som så flitigt bröt mot detta förbud.
Gelfand som bara var 21 år under de förbittrade striderna om Oderövergången, där han uppenbarligen visade hjältemod, kom till Berlin fast besluten om att få uppleva något nytt, få träffa människor, lära sig tyska – och inte minst få njuta av kvinnligt sällskap. Han var trött på kriget, som varit hans vardag i tre år, och hjärtligt less på översittare och gaphalsar bland officerarna, som hela tiden toppred honom.
 
På några ställen i boken antyder han att det fanns officerare i Röda armén som även såg ner på honom för hans judiska ursprung.
”...hur många strapatser, hur mycket spott och spe, hur mycket fräckhet har jag inte måst tåla under kriget, för att mitt efternamn är Gelfand; för att jag föddes i en judisk familj och för att jag själv – är jude”, anförtrodde han sig till sin far i ett brev.
Men för Gelfand var sådana fenomen bara sorgliga rester av det gamla samhället. ”Med åren (årtiondena, inte förr) kommer nationella motsättningar att försvinna, kommer misstroendet mellan människorna som frambragts av motsättningarna att försvinna likt en bedövning och livet kommer att bli lättare. Men så länge negrer lynchas under detta århundrade (ty detta avskyvärda och grymma bruk har inte försvunnit från jorden) måste man vara redo att ärligt och värdigt möta och bekämpa människors bittra bedrägeri, att med sina sista krafter strida mot det i mänsklighetens och livets namn. Så har jag beslutat inför framtiden.”
Rätt ofta förlorar sig Gelfand i trivialiteter men man kan inte frånkänna honom en viss litterär begåvning. Skildringen av hur en ung man förlorar sin oskuld, upptäcker att han inte är impotent och under ett år av intensivt arbete och umgänge blir man är utlämnande ärlig.
 
Hans hett bultande hjärta ideligen stötte på besvikelser bland både de ryska kvinnor som medföljde förbanden (och som delvis oförtjänt fick dåligt rykte som ”regementsmadrasser”) och tyskor han träffade på stan. Tyskorna fann han ofta vulgära och de flickor som inte bara ”grep honom i k-n” utan också i hjärtat, visade sig snart trolösa eller ointresserade.
”Vad gäller Gelfands möten med kvinnor är det särskilt anmärkningsvärt att det uppenbart inte var fråga om något som helst våld” skriver litteraturvetaren Elke Scherstjanoj i ett efterord till boken.
Strängt taget har Gelfand vare sig deltagit i eller bevittnat en enda våldtäkt, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att författare som Anthony Beevor Berlin. Slutstriden (Historiska Media 2002) citerat siffror som 1,4 miljoner våldtäkter i det ockuperade Tyskland.
Han skildrar inga systematiska massvåldtäkter och plundringar – tvärtom berättar han om unga människor som söker gemenskap, värme och visst kärlek och erotik i ett klimat av tilltagande efterkrigsyra.
I Gelfands bok berättas en hörsägen om hur en tysk kvinnlig bataljon i Berlinchen i nuvarande Polen skulle ha utsatts för massvåldtäkt. Men enligt Elke Scherstjanoj har någon sådan bataljon inte existerat.
 
Vid ett senare tillfälle erbjuder sig en flicka, som påstår sig ha blivit våldtagen av 20 ryssar, att ligga med Gelfand. Varför frivilligt ligga med den 21:a ryssen? undrar läsaren förbryllat.
Problemet för Gelfand i ett promiskuöst Berlin var inte att hitta flickor som ville ligga med honom. Problemet var att sökte äkta känslor och kärlek. När han i juni 1946 hade dragit på sig gonorré växte missmodet och hemlängtan.
För skribenter som är övertygade om att sovjetarméns intåg i Tyskland var en enda lång serie förbrytelser faller naturligtvis ett vittnesmål som Gelfands utanför ramen. Men kanske valde Gelfand att tiga om egna och andras våldtäkter?
 
Elke Sjerstjanoj tycks mena att Gelfand teg för att det officiella Sovjet teg:
”Gelfands tystnad visar samtidigt att segrarmakten inte ägnade våldtäkter någon större uppmärksamhet på den tiden och att de uppfattades som rätt harmlösa. I annat fall hade säkert den politiskt aktive Gelfand helt säkert tagit upp ämnet till diskussion”, skriver Sjerstjanoj.
Men det officiella Sovjet teg väl inte. Armétidningen Röda stjärnan fördömde kort före stormningen av Berlin Ehrenburgs tyskhat och Stalin fördömde i ett tal 28 mars förekomsten av våldtäkter och excesser. ”När ni betraktar tyska flickors kjortelfållar, kom då ihåg varför ert hemland har skickat er hit”, varnade marskalk Zjukov sina underlydande.
Lev Kopelev berättade från Ostpreussen hur en divisionsbefälhavare, överste Smirnov, egenhändigt sköt en löjtnant som medverkat i en gruppvåldtäkt. Totalt dömdes 4.148 sovjetofficerare för olika brott begångna januari-mars 1945 och enligt militära rapporter ska sådana handlingar ha blivit mer sällsynta efter Tysklands kapitulation.
Så varför skulle Gelfand tiga? Han stod dessutom själv i konflikt med många officerskollegor som han fann moraliskt korrupta (”telefonhjältar” kallar Gelfand ironiskt de kollegor som kapat åt sig de flesta medaljerna). Superi och svartabörshandel tycks ha varit legio. Även Gelfand stjäl och schackrar på svarta börsen – mest handlar det om klockor som inte fungerar.
Nej, som Kjell Albin Abrahamsson påpekar i en recension i Sundsvalls tidning påminde Gelfand och andra sovjetsoldater mer om Sven Dufva, Svejk och 91:an Karlsson än om hjälteklichéerna. Men ingen av dessa antihjältar var någon våldtäktsman och om Sven Dufva hette det ju: ”ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott”.
 
Med tanke på tyskarnas förbittrade motstånd tror jag att alla dessa Dufva, Svejk och Karlsson långt in maj 1945 var fullt upptagna med att klara livhanken. Sovjetarmén förlorade 77.342 man, av vilka 17.032 man oåterkalleligt, bara mellan Wisla och Oder – dvs. innan de satt sin fot på tyskt territorium.
Men om Gelfand själv inte gjorde tyskarna illa menar Sjerstjanoj att han i alla fall skulle ha föraktat dem och visat ”kylig förnöjsamhet” inför deras vardagsproblem.
Helt fri från tyskhat var verkligen inte Gelfand. Han var otvivelaktigt en smula påverkad av Ehrenburgs glödheta tyskhat när han skrev:
”Tyskland står i lågor och det är av någon anledning glädjande att betrakta detta onda skådespel. Död för död, blod för blod. Jag tycker inte synd om dessa människohatare, dessa odjur”.
”På Berlin, den besegrade spottar jag”, ristade han in i det tyska riksdagshusets sten – ord som sovjetcensuren aldrig tillät tryckas.
 
Hur bristfällig Gelfands dagbok än är kan den vara en viss motvikt till den armé av historierevisionister som arbetar på att stöpa om mänsklighetens stora seger över Hitlerfascismen till ett brutalt överfall av Stalins horder på den västerländska civilisationen.  
Efter kriget levde Gelfand ett långt liv som lärare i Sovjetunionen och efterlämnade drivor med anteckningar som först hans son bringat reda i. Vad svenska Ersatz förlag nu har utgivit i Lars Wiklunds utmärkta översättning är bara en mindre del av Gelfands krigsminnen. Hela perioden 1941-44 har av det tyska Aufbau Verlag liksom av det svenska förlaget bedömts som mindre intressant, men hela materialet finns tillgängligt på ryska på internet.


Stefan Lindgren








     
www.ryska-posten.nu   

       
Publicerad: 01/14/2007
                                                                         

Vladimir Gelfands "Tysk dagbok 1945-46" är på många sätt märklig. Det är en ovanlig ögonvittnesskildring av Röda arméns befrielse av Polen och östra Tyskland. Eftersom det var förbjudet i Röda armén att föra dagbok - av säkerhetsskäl förmodligen - så har läsarna redan av det skälet anledning att vara tacksam mot den ukrainske löjtnanten Vladimir Gelfand som så flitigt bröt mot detta förbud.

Gelfand som bara var 21 år under de förbittrade striderna om Oderövergången, där han uppenbarligen visade hjältemod, kom till Berlin fast besluten om att få uppleva något nytt, få träffa människor, lära sig tyska - och inte minst få njuta av kvinnligt sällskap. Han var trött på kriget, som varit hans vardag i tre år, och hjärtligt less på översittare och gaphalsar bland officerarna, som hela tiden toppred honom.

Helfand verkar ha varit något av en hackkyckling, hans dagdrömmande och flitiga skrivande roade inte alla och att han var fager och intelligent och hade kvinnotycke väckte naturligtvis de sämre lottades avund. På några ställen i boken antyder han att det fanns officerare i Röda armén som även såg ner på honom för hans judiska ursprung.

"...hur många strapatser, hur mycket spott och spe, hur mycket fräckhet har jag inte måst tåla under kriget, för att mitt efternamn är Gelfand; för att jag föddes i en judisk familj och för att jag själv - är jude", anförtrodde han sig till sin far i ett brev.

Men för Gelfand var sådana fenomen bara sorgliga rester av det gamla samhället. "Med åren (årtiondena, inte förr) kommer nationella motsättningar att försvinna, kommer misstroendet mellan människorna som frambragts av motsättningarna att försvinna likt en bedövning och livet kommer att bli lättare. Men så länge negrer lynchas under detta århundrade (ty detta avskyvärda och grymma bruk har inte försvunnit från jorden) måste man vara redo att ärligt och värdigt möta och bekämpa människors bittra bedrägeri, att med sina sista krafter strida mot det i mänsklighetens och livets namn. Så har jag beslutat inför framtiden."

Rätt ofta förlorar sig Helfand i trivialiteter men man kan inte frånkänna honom en viss litterär begåvning. Att föra en så intensiv dagbok (som dock inte täcker krigshandlingarna, då han var förhindrad att skriva) är redan det en bragd. Skildringen av hur en ung man förlorar sin oskuld, upptäcker att han inte är impotent och under ett år av intensivt arbete och umgänge blir man är utlämnande ärlig.

Mer tröttsamma är alla litanior om de orättvisor och den förnedrande behandling han anser sig utsatt för från andra sovjetmilitärer. Och fastän Gelfand är övertygad anhängare av sovjetsystemet och partimedlem saknade han blick för de stora skeendena, snarare var han en rätt självupptagen och fåfäng ung man.

Hans hett bultande hjärta ideligen stötte på besvikelser bland både de ryska kvinnor som medföljde förbanden (och som delvis oförtjänt fick dåligt rykte som "regementsmadrasser") och tyskor han träffade på stan. Tyskorna fann han ofta vulgära och de flickor som inte bara "grep honom i k-n" utan också i hjärtat, visade sig snart trolösa eller ointresserade.

"Vad gäller Gelfands möten med kvinnor är det särskilt anmärkningsvärt att det uppenbart inte var fråga om något som helst våld" skriver litteraturvetaren Elke Scherstjanoj i ett efterord till boken.

Strängt taget har Gelfand vare sig deltagit i eller bevittnat en enda våldtäkt, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att författare som Anthony Beevor "Berlin. Slutstriden" (Historiska Media 2002) citerat siffror som 1,4 miljoner våldtäkter i det ockuperade Tyskland.

Han skildrar inga systematiska massvåldtäkter och plundringar - tvärtom berättar han om unga människor som söker gemenskap, värme och visst kärlek och erotik i ett klimat av tilltagande efterkrigsyra.

I Gelfands bok berättas en hörsägen om hur en tysk kvinnlig bataljon i Berlinchen i nuvarande Polen skulle ha utsatts för massvåldtäkt. Men enligt Elke Scherstjanoj har någon sådan bataljon inte existerat.

Vid ett senare tillfälle erbjuder sig en flicka, som påstår sig ha blivit våldtagen av 20 ryssar, att ligga med Gelfand. Varför frivilligt ligga med den 21:a ryssen? undrar läsaren förbryllat.

Problemet för Gelfand i ett promiskuöst Berlin var inte att hitta flickor som ville ligga med honom. Problemet var att sökte äkta känslor och kärlek. När han i juni 1946 hade dragit på sig gonorré växte missmodet och hemlängtan.

För skribenter som är övertygade om att sovjetarméns intåg i Tyskland var en enda lång serie förbrytelser faller naturligtvis ett vittnesmål som Gelfands utanför ramen. Men kanske valde Gelfand att tiga om egna och andras våldtäkter?

Elke Sjerstjanoj tycks mena att Gelfand teg för att det officiella Sovjet teg:

"Gelfands tystnad visar samtidigt att segrarmakten inte ägnade våldtäkter någon större uppmärksamhet på den tiden och att de uppfattades som rätt harmlösa. I annat fall hade säkert den politiskt aktive Gelfand helt säkert tagit upp ämnet till diskussion", skriver Sjerstjanoj.

Men det officiella Sovjet teg väl inte. Armétidningen Röda stjärnan fördömde kort före stormningen av Berlin Ehrenburgs tyskhat och Stalin fördömde i ett tal 28 mars förekomsten av våldtäkter och excesser. "När ni betraktar tyska flickors kjortelfållar, kom då ihåg varför ert hemland har skickat er hit", varnade marskalk Zjukov sina underlydande.

Lev Kopelev berättade från Ostpreussen hur en divisionsbefälhavare, överste Smirnov, egenhändigt sköt en löjtnant som medverkat i en gruppvåldtäkt. Totalt dömdes 4 148 sovjetofficerare för olika brott begångna januari-mars 1945 och enligt militära rapporter ska sådana handlingar ha blivit mer sällsynta efter Tysklands kapitulation.

Så varför skulle Gelfand tiga? Han stod dessutom själv i konflikt med många officerskollegor som han fann moraliskt korrupta ("telefonhjältar" kallar Gelfand ironiskt de kollegor som kapat åt sig de flesta medaljerna). Superi och svartabörshandel tycks ha varit legio. Även Gelfand stjäl och schackrar på svarta börsen - mest handlar det om klockor som inte fungerar.

Nej, som Kjell Albin Abrahamsson påpekar i en recension i Sundsvalls tidning påminde Gelfand och andra sovjetsoldater mer om Sven Dufva, Svejk och 91:an Karlsson än om hjälteklichéerna. Men ingen av dessa antihjältar var någon våldtäktsman och om Sven Dufva hette det ju: "ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott".

Med tanke på tyskarnas förbittrade motstånd tror jag att alla dessa Dufva, Svejk och Karlsson långt in maj 1945 var fullt upptagna med att klara livhanken. Sovjetarmén förlorade 77 342 man, av vilka 17 032 man oåterkalleligt, bara mellan Wisla och Oder - dvs. innan de satt sin fot på tyskt territorium.

Men om Gelfand själv inte gjorde tyskarna illa menar Sjerstjanoj att han i alla fall skulle ha föraktat dem och visat "kylig förnöjsamhet" inför deras vardagsproblem.

Helt fri från tyskhat var verkligen inte Gelfand. Han var otvivelaktigt en smula påverkad av Ehrenburgs glödheta tyskhat när han skrev:

"Tyskland står i lågor och det är av någon anledning glädjande att betrakta detta onda skådespel. Död för död, blod för blod. Jag tycker inte synd om dessa människohatare, dessa odjur".

"På Berlin, den besegrade spottar jag", ristade han in i det tyska riksdagshusets sten - ord som sovjetcensuren aldrig tillät tryckas.

Men det intressanta är att Gelfand, i viss mån smittad av Ehrenburgs rasism, i handling var en av dem som visade störst respekt för Tysklands kultur, språk och folk.

När en officerskollega krossade några tyska statyetter räddade Gelfand en Goethebyst med anmärkningen att "vi", ryssarna, skulle ju i alla fall vara de civiliserade mot det tyska barbariet.

När han beordrades att delta i en plundring av den tyska vetenskapsakademins bibliotek för att bygga upp ett eget regementsbibliotek, reagerade han först starkt negativt. Men sedan han upptäckt att det handlar om ryska böcker som tyskarna stulit under invasionen av hans hemland lugnar han sig.

Att han under ett helt år sysslade med att övervaka nedmonteringen av tyska fabriker som skulle transporteras till Sovjet var naturligtvis inte att jämställa med plundring, det var en del av det krigsskadestånd segrarmakterna beslutat om.

Hur bristfällig Gelfands dagbok än är kan den vara en viss motvikt till den armé av historierevisionister som arbetar på att stöpa om mänsklighetens stora seger över Hitlerfascismen till ett brutalt överfall av Stalins horder på den västerländska civilisationen.

Efter kriget levde Gelfand ett långt liv som lärare i Sovjetunionen och efterlämnade drivor med anteckningar som först hans son bringat reda i. Vad svenska Ersatz förlag nu har utgivit i Lars Wiklunds utmärkta översättning är bara en mindre del av Gelfands krigsminnen. Hela perioden 1941-44 har av det tyska Aufbau Verlag liksom av det svenska förlaget bedömts som mindre intressant, men hela materialet finns tillgängligt på ryska på Internet.


Stefan Lindgren




 

 






                                                                                                                       

Die Publikation in der Zeitung "Flamman"  11.01.2007
Die Publikation in der Zeitung "Die Russische Post" 14.01.2007

   

DIE KULTUR
Deutschland Tagebuch 1945-46

Wladimir Gel'fand
Verlag "Esatz", 2006
Die Übersetzung Lars Wiklund

 

 Das Tagebuch wirft den Zweifel 

auf die Mythen  

über die Vergewaltigungen

 

«Deutschland Tagebuch 1945-46 » Wladimirs Gelfand ist in vielen Beziehungen bemerkenswert. Diese ungewöhnliche Beschreibung einen Zeugen der Befreiung( von der Roten Armee Polens und Östlichen Deutschlands. Da in der Roten Armee war es ist verboten, das Tagebuch, wahrscheinlich sicherheitshalber zu führen, so haben die Leser den Grund schon, dankbar ukrainischem Leutnant Wladimir Gel'fand, der dieses Verbot tapfer ignoriert hat.

Gelfand war nur 21 Jahr alt während der harten Kämpfe beim Forcieren der Oder, wo er, offensichtlich, den hervorragenden Mut gezeigt hat, ist in Berlin mit der festen Überzeugung eingegangen, etwas neu zu erleben, sich mit den Menschen zu treffen, deutsch zu lernen – einschließlich, die Gesellschaft der Frauen zu genießen. Er ist vom Krieg ermüdet, die seine Werktage im Laufe von den drei Jahren war, und ist wegen der Despoten und der Schreier unter den Offizieren tief verstimmt, die an ihm die ganze Zeit nörgelten.

Gelfand, ist ähnlich, wie eine Art von den Sündenbock, seine träumerischen und fleissigen Aufzeichnungen erfreuten bei weitem nicht allen, dazu, er war sympathisch und ist klug, und gefiel den Frauen, dass, natürlich, den Neid herbeirief, wer хуже war. Mehrmals deutet er im Buch an, dass in der Roten Armee die Offiziere waren, die ihn von oben herab wegen seiner jüdischen Herkunft sahen.

« … wie ist viel es Schwierigkeiten, wie es Verspottungen ist viel, wie ich viele Frechheit, weil mein Nachname Gelfand ertragen sollte, weil ich in der jüdischen Familie geboren worden bin, und deshalb dass ich selbst – der Jude » – schrieb er seinem(ihrem) Vater im Brief.

Doch waren für Gelfand solche Phänomene nur die traurigen Reste der alten Gesellschaft. « Mit den Jahren , wenn nicht früher werden die nationalen Widersprüche aufhören, und das Misstrauen zwischen den Menschen, gegründet auf den Widersprüchen, wird gleich der Narkose verloren gehen, und das Leben wird leichter sein. Aber man bis in diesem Jahrhundert (weil dieser ekelhafte nicht verloren gegangen und es sind die grausamen Bräuche auf der Erde nicht) fertig, ehrlich sein muss und, würdig zu begegnen und dem grausamen Betrug der Menschen und bis zu den letzten Kräften Gegenzuwirken, dagegen im Namen der Menschheit und des Lebens zu kämpfen. Ich habe es für die Zukunft » entschieden.

Ziemlich häufig verliert sich Gelfand in Kleinigkeiten, aber ihm darf man nicht der bestimmten literarischen Gabe absagen. Solches intensive Tagebuch zu führen, (die beschreibt inzwischen die Kriegsoperationen wegen der Hindernisse nicht), schon die Heldentat zu schreiben. Ist die ehrlichen Beschreibungen das schutzlos, wie der junge Mensch seine Unschuld verliert, entdeckt, dass er nicht der impotente Mensch ist und im Laufe vom Jahr der intensiven Arbeit und des Umgangs Mann wird.

Es sind alle seine Wehklagen über Unrechten und die Erniedrigungen mehr anstrengend, denen er sich seitens anderer sowjetisch militärisch unterzog., obwohl Gelfand der überzeugte Anhänger des sowjetischen Systems und das Mitglied der Partei, seinem Ansicht an der Breite mangelt, war er aller Wahrscheinlichkeit nach ein eitler junger in sich geladener Mensch.

Sein widerhallend klopfendes Herz stieß auf die Enttäuschungen wie unter den russischen Frauen, die die Armeen begleiten (die unverdient teil-haben den schlechten Ruhm wie « Huren » bekommen), als auch der Deutschen ununterbrochen zusammen, mit er sich denen in der Stadt traf. Er fand die Deutschen häufig vulgär und jene Mädchen, die nicht nur « ihn für das Mitglied  nahmen », aber auch und für das Herz, erwiesen sich bald treubrüchig oder uninteressiert.

« Betreffs der Treffen Gelfand mit den Frauen besonders bemerkenswert, war was nicht keiner Gewalt » hier offenbar es schreibt Literaturwissenschaftler El'ke Scherstjanoi im Nachwort zum Buch.

Streng sagend, nahm Gelfand nicht teil und es war kein Zeuge keiner Vergewaltigung, was, sich wenn sehr bemerkenswert ist zu erinnern, dass Schriftsteller Entoni Bivor im Buch Berlin. « Bringt die letzte Schlacht » (die Historische Presse, 2002) die Zahl die 1,4 Millionen der Vergewaltigungen in okkupiertem Deutschland.

Er beschreibt keine systematischen Massenvergewaltigungen oder die Räube – im Gegenteil, erzählt über die jungen Menschen, die nach der Gemeinsamkeit suchen, ist und, natürlich, die Liebe und die Erotik in einer Atmosphäre des sich steigernden Nachkriegsschwindels warm.

Im Buch von Gelfand wird über die Gehöre erzählt, wie sich das deutsche weibliche Bataillon in Berlinchen, in  Polen, der Massenvergewaltigung untergezogen hat. Doch, ist Elke Scherstjanoi einverstanden, solches Bataillon  existierte nicht.

In der nächsten Episode, ein Mädchen bietet sich Gelfand an, behauptend, dass sie wurde von  20 Russen vergewaltigt. Sich mit 21 russisch warum freiwillig zu legen? – fragt der verwunderte Leser.

Für Gelfand war vom Problem die Mädchen für den Sex in  Berlin nicht zu finden. Das Problem war darin um das vorliegende Gefühl und die Liebe zu begegnen. Wenn er die Gonorrhöe in Juni 1946 aufgegriffen hat, es ist die Enttäuschung und die Trauer nach dem Haus gewachsen.

Für die Autoren, die überzeugt sind, dass war der Eingang der sowjetischen Armee zu Deutschland, von eine Serie der Verbrechen, das Zeugnis Gelfand fällt aus, natürlich, aus den gewohnheitsmäßigen Rahmen. Aber vielleicht Gelfand verschweigt über die Vergewaltigungen, die er oder andere begangen hat?

Elke Scherstjanoi, wird gedacht, hat wegen, dass das Schweigen Gelfand offiziell sowjetisch Schweigen herbeigerufen ist:

« Das Schweigen Gelfand zeigt gleichzeitig auf, dass die Sieger die große Aufmerksamkeit den Vergewaltigungen in jene Zeit nicht zuteilten, und dass sie betrachtet wurden, wie ganz harmlos. Andernfalls, politisch hätte aktiv Gelfand, dieses Thema auf die Erörterung » sicher ertragen, – schreibt Scherstjanoi.

Doch schwieg offizielle UdSSR nicht. Die Militärzeitung « der Rote Stern » hat, kurz vor dem Sturm Berlins, den Hass auf die Deutschen Ehrenburg getadelt, und Stalin in die Reden hat die Fälle der Vergewaltigungen und der Ausschreitungen den 28. März getadelt. « Wenn Sie sich глазеете auf die Röcke der deutschen Mädchen, wofür Ihre Heimat erinnern hat geschickt Sie hierher » – es benachrichtigte Marschall Zhukov seiner Untergebenen.

Lew Kopelev erzählte aus Östlichem Preußen, wie der Divisionskommandeur, Oberst Smirnov, eigenhändig einen Leutnant erschossen hat, die an der Gruppenvergewaltigung teilnahm. Es waren 4148 sowjetische Offiziere für verschiedene Verbrechen vollkommen in Januar-März 1945 im Allgemeinen verurteilt, und laut den Militärrapporten, die ähnlichen Handlungen wurden seltener nach der Kapitulation Deutschlands.

So warum Gelfand sollte schweigen? Er, dazu, selbst ist konfrontierte mit vielen Offizieren, die fand korrupt (« die telefonischen Helden » ironisch moralisch nennt Gelfand seine Kollegen, zusammennehmend sich die Mehrheit der Medaillen). Die Trunksucht und die Spekulation, wird gedacht, haben die riesigen Umfänge übernommen. Sogar stiehlt Gelfand und verkauft auf dem schwarzen Markt – hauptsächlich geht die Rede über die zerbrochenen Stunden.

Nein, wie Tschel Albin Abrahamsson in die Rezensionen in Sundwald der Zeitung bezeichnet, Gelfand und erinnern andere sowjetische Soldaten SvenDüffа, Schweik und 91 Karlsson, als das Klischee an die  Helden grösser. Aber niemand aus diesen Antihelden war kein Gewalttäter, und sogar ist über Sven Düffa geschrieben: « hatte er den schlechten Kopf, aber das Herz war gut ».

Ich denke, dass beim verzweifelten deutschen Widerstand, dieser Düffa, Schweik und Каrlsson im Mai 1945 waren mit zu sehr beschäftigt, um ihr Leben zu sichern. Die sowjetische Armee hat 77 342 Soldat, von ihnen 17 032 unwiederbringlich, nur zwischen der Weichsel und der Oder – d.h. noch verloren  solange, bis ihr Fuß auf das deutsche Territorium geschritten ist.

Doch, wenn Gelfand selbst den Deutschen böse nicht machte, hält Scherstjanoi, so verachtete er jedenfalls, sie und demonstrierte « die kalte Zurückhaltung » zu ihren täglichen Problemen.

Natürlich, Gelfand war vom Hass auf die Deutschen nicht vollständig frei. Er, gewiss, war ein wenig unter dem Einfluss des flammenden Hasses zu den Deutschen Ehrenburg, wenn schrieb:

« Deutschland liegt in den Brandstätten und, aus irgendwelchem Grund, froh, diese böswillige Schau zu beobachten. Den Tod für den Tod, das Blut für das Blut. Ich bedauere diese Menschenhasser, dieser Tiere " nicht.

« Ich spucke auf besiegtes Berlin » – schrieb er auf dem Steinen von Reichstag des Wortes, die die sowjetische Zensur niemals erlaubte zu veröffentlichen.

Aber es ist, dass Gelfand interessant, in gewissem Grade war verseucht vom Rassismus Эренбурга, einer dessen, wer die meiste Achtung vor der deutschen Kultur aufgezeigt hat, der Sprache und dem Volk tatsächlich.

Wenn ein Offizier etwas deutscher Statuen zerschlagen(zerbrochen) hat, hat Gelfand die Büste Goethe gerettet eben hat, dass "wir", russisch bezeichnet, sollen für alle Fälle zivilisiert mit den deutschen Barbaren sein.

Wenn ihm befohlen haben, an der Beraubung der Bibliothek der Deutschen Akademie der Wissenschaften teilzunehmen, um die eigene Militärbibliothek zu gründen, so war zunächst seine Reaktion stark negativ. Aber dann er hat erfahren, dass die Rede über die russischen Bücher geht, die Deutsche haben während des Einfalls in seinem eigenen  Land gestohlen, und hat sich beruhigt.

Das, was er sich im Laufe von einem ganzen Jahr mit der Kontrolle über der Demontage der deutschen Fabriken beschäftigte, die zu die Sowjetunion befördert wurden, es ist, natürlich verboten, mit dem Raub zu vergleichen, da es ein Teil der Reparationen, die von den Sieger aufgelegt sind war.

Obwohl das Tagebuch Gelfand in einigen Beziehungen ungenügend ist, er kann ein bestimmtes Gegengewicht jener Armee der historischen  Revisionisten, die arbeiten, um den großen Sieg der Menschheit über dem Hitlerfaschismus in den grausamen Angriff  der Garden von Stalin auf westliche Zivilisation umzuwandeln sein .

Nach dem Krieg Gelfand hat das lange Leben gelebt, arbeitete den Lehrer in der Sowjetunion, und es hat die Hefte mit den Aufzeichnungen, in die der erste hat zurechtgefunden sein Sohn gelassen. Das, was shcwedisher Verlag " Ersatz " jetzt in der prächtigen Übersetzung von Lars Wicklünd, nur der kleine Teil der denkwürdigen Aufzeichnungen Gelfand über den Krieg veröffentlicht hat. Ganze Periode die 1941-44 Jahre ist deutsch Aufbauverlag und dem schwedishen Verlag bewertet, wie weniger interessant, aber ganzes Material auf russisch ist im Internet zugänglich .

       

Stefan Lindgren













  •     Dr. Elke Scherstjanoi "Ein Rotarmist in Deutschland"
  •     Stern  "Von Siegern und Besiegten"
  •     Märkische Allgemeine  "Hinter den Kulissen"
  •     Das Erste /TV/  "Kulturreport"
  •     Berliner Zeitung  "Besatzer, Schöngeist, Nervensäge, Liebhaber"
  •     SR 2 KulturRadio  "Deutschland-Tagebuch 1945-1946. Aufzeichnungen eines Rotarmisten"
  •     Die Zeit  "Wodka, Schlendrian, Gewalt"
  •     Jüdische Allgemeine  "Aufzeichnungen im Feindesland"
  •     Mitteldeutsche Zeitung  "Ein rotes Herz in Uniform"
  •     Unveröffentlichte Kritik  "Aufzeichnungen eines Rotarmisten vom Umgang mit den Deutschen"
  •     Bild  "Auf Berlin, das Besiegte, spucke ich!"
  •     Das Buch von Gregor Thum "Traumland Osten. Deutsche Bilder vom östlichen Europa im 20. Jahrhundert"
  •     Flensborg Avis  "Set med en russisk officers øjne"
  •     Ostsee Zeitung  "Das Tagebuch des Rotarmisten"
  •     Leipziger Volkszeitung  "Das Glück lächelt uns also zu!"
  •     Passauer Neue Presse "Erinnerungspolitischer Gezeitenwechsel"
  •     Lübecker Nachrichten  "Das Kriegsende aus Sicht eines Rotarmisten"
  •     Lausitzer Rundschau  "Ich werde es erzählen"
  •     Leipzigs-Neue  "Rotarmisten und Deutsche"
  •     SWR2 Radio ART: Hörspiel
  •     Kulturation  "Tagebuchaufzeichnungen eines jungen Sowjetleutnants"
  •     Der Tagesspiegel  "Hier gibt es Mädchen"
  •     NDR  "Bücher Journal"
  •     Kulturportal  "Chronik"
  •     Sächsische Zeitung  "Bitterer Beigeschmack"
  •     Deutschlandradio Kultur  "Krieg und Kriegsende aus russischer Sicht"
  •     Berliner Zeitung  "Die Deutschen tragen alle weisse Armbinden"
  •     MDR  "Deutschland-Tagebuch eines Rotarmisten"
  •     Jüdisches Berlin  "Das Unvergessliche ist geschehen" / "Личные воспоминания"
  •     Süddeutsche Zeitung  "So dachten die Sieger"
  •     Financial Times Deutschland  "Aufzeichnungen aus den Kellerlöchern"
  •     Badisches Tagblatt  "Ehrliches Interesse oder narzisstische Selbstschau?"
  •     Freie Presse  "Ein Rotarmist in Berlin"
  •     Nordkurier/Usedom Kurier  "Aufzeichnungen eines Rotarmisten ungefiltert"
  •     Nordkurier  "Tagebuch, Briefe und Erinnerungen"
  •     Ostthüringer Zeitung  "An den Rand geschrieben"
  •     Potsdamer Neueste Nachrichten  "Hier gibt es Mädchen"
  •     NDR Info. Forum Zeitgeschichte "Features und Hintergründe"
  •     Deutschlandradio Kultur  "Politische Literatur. Lasse mir eine Dauerwelle machen"
  •     Konkret "Watching the krauts. Emigranten und internationale Beobachter schildern ihre Eindrücke aus Nachkriegsdeutschland"
  •     Dagens Nyheter  "Det oaendliga kriget"
  •     Utopie-kreativ  "Des jungen Leutnants Deutschland - Tagebuch"
  •     Neues Deutschland  "Berlin, Stunde Null"
  •     Webwecker-bielefeld  "Aufzeichnungen eines Rotarmisten"
  •     Südkurier  "Späte Entschädigung"
  •     Online Rezension  "Das kriegsende aus der Sicht eines Soldaten der Roten Armee"
  •     Saarbrücker Zeitung  "Erstmals: Das Tagebuch eines Rotarmisten"
  •     Neue Osnabrücker Zeitung  "Weder Brutalbesatzer noch ein Held"
  •     Thüringische Landeszeitung  "Vom Alltag im Land der Besiegten"
  •     Das Argument  "Wladimir Gelfand: Deutschland-Tagebuch 1945-1946. Aufzeichnungen eines Rotarmisten"
  •     Deutschland Archiv: Zeitschrift für das vereinigte Deutschland "Betrachtungen eines Aussenseiters"
  •     Neue Gesellschaft/Frankfurter Hefte  "Von Siegern und Besiegten"
  •     Deutsch-Russisches Museum Berlin-Karlshorst. Rezensionen
  •     Online Rezensionen. Die Literaturdatenbank
  •     Literaturkritik  "Ein siegreicher Rotarmist"
  •     RBB Kulturradio  "Ein Rotarmist in Berlin"
  •     Українська правда  "Нульовий варiант" для ветеранiв вiйни / Комсомольская правда "Нулевой вариант" для ветеранов войны"
  •     Dagens Nyheter.  "Vladimir Gelfand. Tysk dagbok 1945-46"
  •     Ersatz  "Tysk dagbok 1945-46 av Vladimir Gelfand"
  •     Borås Tidning  "Vittnesmåil från krigets inferno"
  •     Sundsvall (ST)  "Solkig skildring av sovjetisk soldat frеn det besegrade Berlin"
  •     Helsingborgs Dagblad  "Krigsdagbok av privat natur"
  •     2006 Bradfor  "Conference on Contemporary German Literature"
  •     Spring-2005/2006 Foreign Rights, German Diary 1945-1946
  •     Flamman  "Dagbok kastar tvivel över våldtäktsmyten"
  •     Expressen  "Kamratliga kramar"
  •     Expressen Kultur  "Under våldets täckmantel"
  •     Lo Tidningen  "Krigets vardag i röda armén"
  •     Tuffnet Radio  "Är krigets våldtäkter en myt?"
  •     Norrköpings Tidningar  "En blick från andra sidan"
  •     Expressen Kultur  "Den enda vägens historia"
  •     Expressen Kultur  "Det totalitära arvet"
  •     Allehanda  "Rysk soldatdagbok om den grymma slutstriden"
  •     Ryska Posten  "Till försvar för fakta och anständighet"
  •     Hugin & Munin  "En rödarmist i Tyskland"
  •     Theater "Das deutsch-russische Soldatenwörtebuch" / Театр  "Русско-немецкий солдатский разговорник"
  •     SWR2 Radio "Journal am Mittag"
  •     Berliner Zeitung  "Dem Krieg den Krieg erklären"
  •     Die Tageszeitung  "Mach's noch einmal, Iwan!"
  •     The book of Paul Steege: "Black Market, Cold War: Everyday Life in Berlin, 1946-1949"
  •     Телеканал РТР "Культура"  "Русско-немецкий солдатский разговорник"
  •     Аргументы и факты  "Есть ли правда у войны?"
  •     RT "Russian-German soldier's phrase-book on stage in Moscow"
  •     Утро.ru  "Контурная карта великой войны"
  •     Телеканал РТР "Культура":  "Широкий формат с Ириной Лесовой"
  •     Museum Berlin-Karlshorst  "Das Haus in Karlshorst. Geschichte am Ort der Kapitulation"
  •     Das Buch von Roland Thimme: "Rote Fahnen über Potsdam 1933 - 1989: Lebenswege und Tagebücher"
  •     Das Buch von Bernd Vogenbeck, Juliane Tomann, Magda Abraham-Diefenbach: "Terra Transoderana: Zwischen Neumark und Ziemia Lubuska"
  •     Das Buch von Sven Reichardt & Malte Zierenberg: "Damals nach dem Krieg Eine Geschichte Deutschlands - 1945 bis 1949" 
  •     Lothar Gall & Barbara Blessing: "Historische Zeitschrift Register zu Band 276 (2003) bis 285 (2007)"
  •     Kollektives Gedächtnis "Erinnerungen an meine Cousine Dora aus Königsberg"
  •     Das Buch von Ingeborg Jacobs: "Freiwild: Das Schicksal deutscher Frauen 1945"
  •     Закон i Бiзнес "Двічі по двісті - суд честі"
  •     Радио Свобода "Красная армия. Встреча с Европой"
  •     DEP "Stupri sovietici in Germania (1944-45)"
  •     Explorations in Russian and Eurasian History "The Intelligentsia Meets the Enemy: Educated Soviet Officers in Defeated Germany, 1945"
  •     DAMALS "Deutschland-Tagebuch 1945-1946"
  •     Das Buch von Pauline de Bok: "Blankow oder Das Verlangen nach Heimat"  
  •     Das Buch von Ingo von Münch: "Frau, komm!": die Massenvergewaltigungen deutscher Frauen und Mädchen 1944/45"
  •     Das Buch von Roland Thimme: "Schwarzmondnacht: Authentische Tagebücher berichten (1933-1953). Nazidiktatur - Sowjetische Besatzerwillkür
  •     История государства "Миф о миллионах изнасилованных немок"
  •     Das Buch Alexander Häusser, Gordian Maugg: "Hungerwinter: Deutschlands humanitäre Katastrophe 1946/47"
  •     Heinz Schilling: "Jahresberichte für deutsche Geschichte: Neue Folge. 60. Jahrgang 2008"
  •     Jan M. Piskorski "WYGNAŃCY: Migracje przymusowe i uchodźcy w dwudziestowiecznej Europie"
  •     Deutschlandradio "Heimat ist dort, wo kein Hass ist"
  •     Journal of Cold War Studies "Wladimir Gelfand, Deutschland-Tagebuch 1945–1946: Aufzeichnungen eines Rotarmisten"
  •     ЛЕХАИМ "Евреи на войне. Солдатские дневники"
  •     Частный Корреспондент "Победа благодаря и вопреки"
  •     Перспективы "Сексуальное насилие в годы Второй мировой войны: память, дискурс, орудие политики"
  •     Радиостанция Эхо Москвы & RTVi "Не так" с Олегом Будницким: Великая Отечественная - солдатские дневники"
  •     Books Llc "Person im Zweiten Weltkrieg /Sowjetunion/ Georgi Konstantinowitsch Schukow, Wladimir Gelfand, Pawel Alexejewitsch Rotmistrow"
  •     Das Buch von Jan Musekamp: "Zwischen Stettin und Szczecin - Metamorphosen einer Stadt von 1945 bis 2005"
  •     Encyclopedia of safety "Ladies liberated Europe in the eyes of Russian soldiers and officers (1944-1945 gg.)"
  •     Азовские греки "Павел Тасиц"
  •     Newsland "СМЯТЕНИЕ ГРОЗНОЙ ОСЕНИ 1941 ГОДА"
  •     Вестник РГГУ "Болезненная тема второй мировой войны: сексуальное насилие по обе стороны фронта"
  •     Das Buch von Jürgen W. Schmidt: "Als die Heimat zur Fremde wurde"
  •     ЛЕХАИМ "Евреи на войне: от советского к еврейскому?"
  •     Gedenkstätte/ Museum Seelower Höhen "Die Schlacht"
  •     The book of Frederick Taylor "Exorcising Hitler: The Occupation and Denazification of Germany"
  •     Огонёк "10 дневников одной войны"
  •     The book of Michael Jones "Total War: From Stalingrad to Berlin"
  •     Das Buch von Frederick Taylor "Zwischen Krieg und Frieden: Die Besetzung und Entnazifizierung Deutschlands 1944-1946"
  •     WordPress.com "Wie sind wir Westler alt und überklug - und sind jetzt doch Schmutz unter ihren Stiefeln"
  •     Олег Будницкий: "Архив еврейской истории" Том 6. "Дневники"
  •     Åke Sandin "Är krigets våldtäkter en myt?"
  •     Michael Jones: "El trasfondo humano de la guerra: con el ejército soviético de Stalingrado a Berlín"
  •     Das Buch von Jörg Baberowski: "Verbrannte Erde: Stalins Herrschaft der Gewalt"
  •     Zeitschrift fur Geschichtswissenschaft "Gewalt im Militar. Die Rote Armee im Zweiten Weltkrieg"
  •     Ersatz-[E-bok] "Tysk dagbok 1945-46"
  •     The book of Michael David-Fox, Peter Holquist, Alexander M. Martin: "Fascination and Enmity: Russia and Germany as Entangled Histories, 1914-1945"
  •     Елена Сенявская "Женщины освобождённой Европы глазами советских солдат и офицеров (1944-1945 гг.)"
  •     The book of Raphaelle Branche, Fabrice Virgili: "Rape in Wartime (Genders and Sexualities in History)"
  •     БезФорматаРу "Хоть бы скорей газетку прочесть"
  •     ВЕСТНИК "Проблемы реадаптации студентов-фронтовиков к учебному процессу после Великой Отечественной войны"
  •     Все лечится "10 миллионов изнасилованных немок"
  •     Симха "Еврейский Марк Твен. Так называли Шолома Рабиновича, известного как Шолом-Алейхем"
  •     Annales: Nathalie Moine "La perte, le don, le butin. Civilisation stalinienne, aide étrangère et biens trophées dans l’Union soviétique des années 1940"
  •     Das Buch von Beata Halicka "Polens Wilder Westen. Erzwungene Migration und die kulturelle Aneignung des Oderraums 1945 - 1948"
  •     Das Buch von Jan M. Piskorski "Die Verjagten: Flucht und Vertreibung im Europa des 20. Jahrhundert"
  •     "آسو  "دشمن هرگز در نمی‌زن
  •     Уроки истории. ХХ век. Гефтер. "Антисемитизм в СССР во время Второй мировой войны в контексте холокоста"
  •     Ella Janatovsky "The Crystallization of National Identity in Times of War: The Experience of a Soviet Jewish Soldier"
  •     Всеукраинский еженедельник Украина-Центр "Рукописи не горят"
  •     Bücher / CD-s / E-Book von Niclas Sennerteg "Nionde arméns undergång: Kampen om Berlin 1945"
  •     Das Buch von Michaela Kipp: "Großreinemachen im Osten: Feindbilder in deutschen Feldpostbriefen im Zweiten Weltkrieg"
  •     Петербургская газета "Женщины на службе в Третьем Рейхе"
  •     Володимир Поліщук "Зроблено в Єлисаветграді"
  •     Deutsch-Russisches Museum Berlin-Karlshorst. Katalog zur Dauerausstellung / Каталог постоянной экспозиции
  •     Clarissa Schnabel "The life and times of Marta Dietschy-Hillers"
  •     Еврейский музей и центр толерантности. Группа по работе с архивными документами 
  •     Эхо Москвы "ЦЕНА ПОБЕДЫ: Военный дневник лейтенанта Владимира Гельфанда"
  •     Bok / eBok: Anders Bergman & Emelie Perland "365 dagar: Utdrag ur kända och okända dagböcker"
  •     РИА Новости "Освободители Германии"
  •     Das Buch von Jan M. Piskorski  "Die Verjagten: Flucht und Vertreibung im Europa des 20. Jahrhundert"
  •     Das Buch von Miriam Gebhardt "Als die Soldaten kamen: Die Vergewaltigung deutscher Frauen am Ende des Zweiten Weltkriegs"
  •     Petra Tabarelli "Vladimir Gelfand"
  •     Das Buch von Martin Stein "Die sowjetische Kriegspropaganda 1941 - 1945 in Ego-Dokumenten"
  •     The German Quarterly "Philomela’s Legacy: Rape, the Second World War, and the Ethics of Reading"
  •     MAZ LOKAL "Archäologische Spuren der Roten Armee in Brandenburg"
  •     Deutsches Historisches Museum "1945 – Niederlage. Befreiung. Neuanfang. Zwölf Länder Europas nach dem Zweiten Weltkrieg"
  •     День за днем "Дневник лейтенанта Гельфанда"
  •     BBC News "The rape of Berlin" / BBC Mundo / BBC O`zbek  / BBC Brasil / BBC فارْسِى "تجاوز در برلین"
  •     Echo24.cz "Z deníku rudoarmějce: Probodneme je skrz genitálie"
  •     The Telegraph "The truth behind The Rape of Berlin"
  •     BBC World Service "The Rape of Berlin"
  •     ParlamentniListy.cz "Mrzačení, znásilňování, to všechno jsme dělali. Český server připomíná drsné paměti sovětského vojáka"
  •     WordPress.com "Termina a Batalha de Berlim"
  •     Dnevnik.hr "Podignula je suknju i kazala mi: 'Spavaj sa mnom. Čini što želiš! Ali samo ti"                  
  •     ilPOST "Gli stupri in Germania, 70 anni fa"
  •     上 海东方报业有限公司 70年前苏军强奸了十万柏林妇女?很多人仍在寻找真相
  •     연합뉴스 "BBC: 러시아군, 2차대전때 독일에서 대규모 강간"
  •     Telegraf "SPOMENIK RUSKOM SILOVATELJU: Nemci bi da preimenuju istorijsko zdanje u Berlinu?"
  •    Múlt-kor "A berlini asszonyok küzdelme a szovjet erőszaktevők ellen"
  •     Noticiasbit.com "El drama oculto de las violaciones masivas durante la caída de Berlín"
  •     Museumsportal Berlin "Landsberger Allee 563, 21. April 1945"
  •     Caldeirão Político "70 anos após fim da guerra, estupro coletivo de alemãs ainda é episódio pouco conhecido"
  •     Nuestras Charlas Nocturnas "70 aniversario del fin de la II Guerra Mundial: del horror nazi al terror rojo en Alemania"
  •     W Radio "El drama oculto de las violaciones masivas durante la caída de Berlín"
  •     La Tercera "BBC: El drama oculto de las violaciones masivas durante la caída de Berlín"
  •     Noticias de Paraguay "El drama de las alemanas violadas por tropas soviéticas hacia el final de la Segunda Guerra Mundial"
  •     Cnn Hit New "The drama hidden mass rape during the fall of Berlin"
  •     Dân Luận "Trần Lê - Hồng quân, nỗi kinh hoàng của phụ nữ Berlin 1945"
  •     Český rozhlas "Temná stránka sovětského vítězství: znásilňování Němek"
  •     Historia "Cerita Kelam Perempuan Jerman Setelah Nazi Kalah Perang"
  •     G'Le Monde "Nỗi kinh hoàng của phụ nữ Berlin năm 1945 mang tên Hồng Quân"
  •     Эхо Москвы "Дилетанты. Красная армия в Европе"
  •     Der Freitag "Eine Schnappschussidee"
  •     باز آفريني واقعيت ها  "تجاوز در برلین"
  •     Quadriculado "O Fim da Guerra e o início do Pesadelo. Duas narrativas sobre o inferno"    
  •     Majano Gossip "PER NON DIMENTICARE…….. LE PORCHERIE COMUNISTE !!!!!"
  •     Русская Германия "Я прижал бедную маму к своему сердцу и долго утешал"
  •     Das Buch von Nicholas Stargardt "Der deutsche Krieg: 1939 - 1945"
  •     The book of Nicholas Stargardt "The German War: A Nation Under Arms, 1939–45"
  •     Das Buch "Владимир Гельфанд. Дневник 1941 - 1946"
  •     BBC Русская служба "Изнасилование Берлина: неизвестная история войны" / BBC Україна "Зґвалтування Берліна: невідома історія війни"
  •     Гефтер. "Олег Будницкий: «Дневник, приятель дорогой!» Военный дневник Владимира Гельфанда"
  •     Гефтер "Владимир Гельфанд. Дневник 1942 года"
  •     BBC Tiếng Việt "Lính Liên Xô 'hãm hiếp phụ nữ Đức'"
  •     Эхо Москвы "ЦЕНА ПОБЕДЫ: Дневники лейтенанта Гельфанда"
  •     Renato Furtado "Soviéticos estupraram 2 milhões de mulheres alemãs, durante a Guerra Mundial"
  •     Вера Дубина "«Обыкновенная история» Второй мировой войны: дискурсы сексуального насилия над женщинами оккупированных территорий"
  •     Еврейский музей и центр толерантности "Презентация книги Владимира Гельфанда «Дневник 1941-1946»"
  •     Еврейский музей и центр толерантности "Евреи в Великой Отечественной войне"
  •     Сидякин & Би-Би-Си. Драма в трех действиях. "Атака"
  •     Сидякин & Би-Би-Си. Драма в трех действиях. "Бой"
  •     
  •     Сидякин & Би-Би-Си. Драма в трех действиях. "Победа"
  •     Сидякин & Би-Би-Си. Драма в трех действиях. Эпилог
  •     Труд "Покорность и отвага: кто кого?"
  •     Издательский Дом «Новый Взгляд» "Выставка подвига"
  •     Katalog NT "Выставка "Евреи в Великой Отечественной войне " - собрание уникальных документов"
  •     Вести "Выставка "Евреи в Великой Отечественной войне" - собрание уникальных документов"
  •     Радио Свобода "Бесценный графоман"
  •     Вечерняя Москва "Еще раз о войне"
  •     РИА Новости "Выставка про евреев во время ВОВ открывается в Еврейском музее"
  •     Телеканал «Культура» "Евреи в Великой Отечественной войне" проходит в Москве"
  •     Россия HD "Вести в 20.00"
  •     GORSKIE "В Москве открылась выставка "Евреи в Великой Отечественной войне"
  •     Aгентство еврейских новостей "Евреи – герои войны"
  •     STMEGI TV "Открытие выставки "Евреи в Великой Отечественной войне"
  •     Национальный исследовательский университет Высшая школа экономики "Открытие выставки "Евреи в Великой Отечественной войне"
  •     Независимая газета "Война Абрама"
  •     Revista de Historia "El lado oscuro de la victoria aliada en la Segunda Guerra Mundial"
  •     Лехаим "Война Абрама"
  •     Libertad USA "El drama de las alemanas: violadas por tropas soviéticas en 1945 y violadas por inmigrantes musulmanes en 2016"
  •     НГ Ex Libris "Пять книг недели"
  •     Брестский Курьер "Фамильное древо Бреста. На перекрестках тех дорог…"
  •     Полит.Ру "ProScience: Олег Будницкий о народной истории войны"
  •     Олена Проскура "Запiзнiла сповiдь"
  •     Полит.Ру "ProScience: Возможна ли научная история Великой Отечественной войны?"
  •     Das Buch "Владимир Гельфанд. Дневник 1941 - 1946"
  •     Ahlul Bait Nabi Saw "Kisah Kelam Perempuan Jerman Setelah Nazi Kalah Perang"
  •     北京北晚新视觉传媒有限公司 "70年前苏军强奸了十万柏林妇女?"
  •     Преподавание истории в школе "«О том, что происходило…» Дневник Владимира Гельфанда"
  •     Вестник НГПУ "О «НЕУБЕДИТЕЛЬНЕЙШЕЙ» ИЗ ПОМЕТ: (Высокая лексика в толковых словарях русского языка XX-XXI вв.)"
  •     Archäologisches Landesmuseum Brandenburg "Zwischen Krieg und Frieden" / "Между войной и миром"
  •     Российская газета "Там, где кончается война"
  •     Народный Корреспондент "Женщины освобождённой Европы глазами советских солдат: правда про "2 миллиона изнасилованых немок"
  •     Fiona "Военные изнасилования — преступления против жизни и личности"
  •     军情观察室 "苏军攻克柏林后暴行妇女遭殃,战争中的强奸现象为什么频发?"
  •     Независимая газета "Дневник минометчика"
  •     Независимая газета "ИСПОДЛОБЬЯ: Кризис концепции"
  •     Olhar Atual "A Esquerda a história e o estupro"
  •     The book of Stefan-Ludwig Hoffmann, Sandrine Kott, Peter Romijn, Olivier Wieviorka "Seeking Peace in the Wake of War: Europe, 1943-1947"
  •     Steemit "Berlin Rape: The Hidden History of War"
  •     Estudo Prático "Crimes de estupro na Segunda Guerra Mundial e dentro do exército americano"
  •     Громадське радіо "Насильство над жінками під час бойових дій — табу для України"
  •     InfoRadio RBB "Geschichte in den Wäldern Brandenburgs"
  •     "شگفتی های تاریخ است "پشت پرده تجاوز به زنان برلینی در پایان جنگ جهانی دوم
  •     Hans-Jürgen Beier gewidmet "Lehren – Sammeln – Publizieren"
  •     Русский вестник "Искажение истории: «Изнасилованная Германия»"
  •     凯迪 "推荐《柏林女人》与《五月四日》影片"
  •     Vix "Estupro de guerra: o que acontece com mulheres em zonas de conflito, como Aleppo?"
  •    企业头条 "柏林战役后的女人"
  •     腾讯公司  "二战时期欧洲, 战胜国对战败国的十万妇女是怎么处理的!"
  •     El Nuevo Accion "QUE LE PREGUNTEN A LAS ALEMANAS VIOLADAS POR RUSOS, NORTEAMERICANOS, INGLESES Y FRANCESES"
  •     Periodismo Libre "QUE LE PREGUNTEN A LAS ALEMANAS VIOLADAS POR RUSOS, NORTEAMERICANOS, INGLESES Y FRANCESES"
  •     DE Y.OBIDIN "Какими видели европейских женщин советские солдаты и офицеры (1944-1945 годы)?"
  •     歷史錄 "近1萬女性被強姦致死,女孩撩開裙子說:不下20個男人戳我這兒"
  •     NewConcepts Society "Можно ли ставить знак равенства между зверствами гитлеровцев и зверствами советских солдат?"
  •     搜狐 "二战时期欧洲,战胜国对战败国的妇女是怎么处理的"
  •     Эхо Москвы "Дилетанты. Начало войны. Личные источники"
  •     Журнал "Огонёк" "Эго прошедшей войны"
  •     Уроки истории. XX век "Книжный дайджест «Уроков истории»: советский антисемитизм"
  •     Свободная Пресса "Кто кого насиловал в Германии"
  •